En av mina källor säger att Fa Ngiao, innan han blev kung i Mueang Sava 1344, blev inblandad i en rad kupper och kuppförsök och 1330 skickade han två av sina sex söner till ett buddhistiskt kloster utanför mongolernas räckvidd. De två bröderna kidnappades emellertid 1335 och fördes till Angkor. I Angkor regerade då khmerkungen Jayavarman IX, vars rike accepterat mongolisk suveränitet sedan 1285.

Den yngre brodern av de två är känd som Fa Ngum (Chao Fa Ngum) เจ้าฟ้างุ่ม och det finns en rad olika berättelser och versioner om hans tidiga liv. Här nedan kommer jag nämna några av dessa.

En version som skiljer sig rejält från ovanstående berättar att Thao Phi Fa i Mueang Sava hade tvingat fly till exil i Angkor och att det var han som blev far till Fa Ngum. Det var i Angkor som hans fru födde sonen Fa Ngum. Vissa källor hävdar att han föddes 1316 och andra säger 1319.

Enligt en annan version, som skiljer sig något från ovanstående, skulle Thao Phi Fa ha blivit utvisad från riket efter att ha förfört en av sin fars fruar. Detta kan ha inträffat på 1320-talet och då var Fa Ngum redan född och fadern flydde med sonen till Angkor. Krönikorna från Lan Xang (Phongsawadan Mueang Lan Chang) พงศาวดารเมืองล้านช้าง berättar att de skickades iväg ombord på en båt eller flotte.

Enligt ytterligare en variant var Fa Ngum var 23 år gammal då han lämnade Mueang Sava. Anledningen ska ha varit att Mueang Sava var drabbat av palatsintriger mellan olika fraktioner. Fa Ngum var dock inte ensam utan han var ledare för en grupp lojala vänner, ämbetsmän, soldater och tjänare som sammanlagt bestod av 33 personer.

Enligt ännu en version hade Fa Ngum som mycket liten skickats iväg från Mueang Sava på en flotte. Anledningen ska ha varit att han redan som nyfödd hade tänder i munnen. Och inte nog med det. Han hade utrustats med hela 33 stycken, vilket ansågs vara ett dåligt omen.

Efter att ha flutit nedför Mekongfloden i ett år nådde man fram till forsarna eller vattenfallen vid Li Phi (Nam Tok Li Phi) น้ำตกหลี่ผี nära Champasak. I detta område bodde en berömd munk i en grotta. Han är känd Phra Maha Pasaman พระมหาปาสมัน och då han fick vetskap om flotten valde han att ta hand om Fa Ngum. Enligt en källa var han då bara tre år gammal och han stannade hos munken i hela tre år. Däreter förde Phra Maha Pasaman Fa Ngum till hovet i Angkor.

Hur det nu än var så är alla källor överens om att Fa Ngum befann sig en längre tid vid Angkors hov och att han sedermera gifte sig med en khmerprinsessa vid namn Keo Kang Ya (Nang Kaeo Keng Ya) นางแก้วเกงยา. 1343 eller 1344 ska det ha utbrutit en tronstrid i Mueang Sava.

Vid den här tiden hade khmerimperiet tappat styrka. Detta berodde förmodligen på en pestepidemi och en allt större invandring av taifolk in på khmerernas tidigare territorium. De båda tairikena Lan Na och Sukhothai hade etablerat sig och vid Chaophrayafloden skulle snart ett nytt rike växa fram. Detta rike skulle bli känt som Ayutthaya.

Khmererna ville säkert ha en vänlig buffertstat i ett område de inte längre kunde kontrollera med sin minskade militära styrka. Därför fick prins Fa Ngum 1349, eller omkring 1350, en 10 000 man stark armé och 500 elefanter till sitt förfogande av khmerkungen. Detta för att kunna göra anspråk på tronen i Mueang Sava.

I början av 1351 påbörjade Fa Ngum sina fälttåg uppför Mekongfloden. Han kuvade först området vid Champasak i södra nuvarande Laos. Därefter kuvade han Khammouane och Khamkeut i mellersta Laos. Från sin position här begärde han hjälp från Vientiane för att attackera Mueang Sava, men Vientiane vägrade.

Här talar en del källor om föregångaren till Vientiane, som var de tidigare nämnda tvillingstäderna Vieng Chan och Vieng Kham. Det finns ytterligare en legend som berättar hur Fa Ngum erövrade det som senare skulle bli Vientiane. Den legenden har jag valt att berätta i den kommande artikeln ”Vientianes tidiga historia”.

En landsflyktig prins och blivande regent från riket Muang Phuan (Xiangkhouang) erbjöd sig nu att hjälpa Fa Ngum och erkände sig samtidigt som vasall till honom. Enligt mina källor ska han ha gjort detta för att ta över tronen i Muang Phuan och för att få skydd mot vietnameserna i Dai Viet. Fa Ngum accepterade erbjudandet och tillsammans marscherade de upp för att säkra Muang Phuan. Prinsen störtade sin egen far och blev till Muang Phuans tjugofjärde regent. Han är känd som Chao Khiao Kham Yo เจ้าเขียวคำยอ (r. 1352-1402).

(Krukor på krukslätten i Xiangkhouang)

Efter att Chao Khiao Kham Yo hade tagit makten i Muang Phuan bad Fa Ngum honom om hjälp med att kriga mot Souvanna Khamphong i Mueang Sava och andra fiender i området. Fa Ngum fick emellertid inte den hjälp han begärde och invaderade därför Muang Phuan ännu en gång och förde bort två av Chao Khiao Kham Yos döttrar. Förmodligen som en slags gisslan.

Hur Fa Ngums framgångar ägde rum tidsmässigt och i vilken kronologisk ordning är lite oklart och en av mina källor säger att Fa Ngum sedan intog Xam Neua (Sam Nuea) ซำเหนือ och flera andra mindre städer som erövrats av Dai Viet. Till sist började Fa Ngum erövra området vid Mueang Sava.

Dai Viet som oroades över sin södra granne Champa försökte få till stånd en klar gräns mellan Fa Ngums rike och sitt eget rike och den Annamitiska bergskedjan (Thueak Khao Annam) เทือกเขาอันนัม blev en naturlig barriär mellan de två kungarikena, både kulturellt och geografiskt.

Fa Ngum fortsatte nu sina erövringar mot ett område längs Röda flodens och Svarta flodens dalgångar. Detta område skulle senare bli känt som Sip Song Chau Tai (Sipsong Chu Thai) สิบสองจุไทย. Under sina erövringar hade Fa Ngum samlat en betydande militär styrka och han drog nu ner längs floden Nam Ou för att attackera Mueang Sava.

Sip Song Chau Tai är ännu ett tainamn med siffror och kan fritt översättas till ”Tolv tai-kantoner”. Namnet Sip Song Chao Thai สิบสองเจ้าไท förekommer också, och har ibland översatts till ”Tolv taifurstar”. Riket som bildades här var en konfederation eller ett förbund mellan tai dam, tai khao och tai daeng och existerade åtminstone från 1600-talet och framåt.

I Mueang Sava regerade kung Chao Fa Kham Hiao som kan ha varit Fa Ngums farbror. Fa Ngums pappa, som deltog i sin sons invasion, dog när Mueang Sava belägrades. Fa Kham Hiao kunde inte motstå Fa Ngums starka armé och valde att begå självmord i stället för att bli tillfångatagen.