Kungariket Nan existerade i flera hundra år, men riket låg så pass avlägset att det hade få kontakter med andra riken. Det finns bevis för att människor hade bott vid nuvarande Nan sedan förhistorisk tid.

Det första kungariket i området hade bildats omkring 1282 vid staden Mueang Pua เมืองปัว. Detta rike var också känt under namnet Varanagara (Wora-nakhon) วรนคร. Regenterna tillhörde en dynasti kallad Phukhadynastin (Ratchawong Phukha) ราชวงศ์ภูคา eller Kaodynastin (Ratchawong Kao) ราชวงศ์กาว och hade släktskap till grundarna av Vientiane. Riket förknippades dock inte med detta släktskap utan i stället med riket Sukhothai. Detta då det var lättare att ta sig till Nan söderifrån än från väster eller öster.

I slutet av 1200-talet var den nybildade stadsstaten Mueang Pua en liten och utsatt stat omgiven av de tre starka och allierade staterna Lan Na, Sukhothai och Phayao. Detta gav kung Phaya Ngam Mueang av Sukhothai möjlighet att attackera och plundra Mueang Pua. Mueang Puas regent, Nang Phaya Mae Thao Khamphin (นางพญาแม่ท้าวคำพิน), flydde och födde under flykten en tidigare nämnd son vid namn Phaya Pha Nong.

Ngam Mueang skickade därefter sin fru Nang Ansim นางอั้นࣾสิม och sonen Chao Ampom (Chao Ai Pom) เจ้าอ้ายป้อม att regera Mueang Pua, vilket de gjorde under många år. Nang Ansim kallas också Nang Ua i någon källa. Handlar det möjligen om hustrun Ua som jag tidigare berättat om i artikeln ”Mangrai, Ngam Mueang och Ramkhamhaeng?”

Enligt Nans krönika kontrollerade Chao Ampom området i nästan tjugo år intill Phaya Pha Nong blivit vuxen och återerövrade området och gjorde Nang Ansim till sin egen hustru. Phaya Pha Nong var den fjärde kungen i kaodynastin. Under hans regim stabiliserades riket och expanderade och inkluderade nya områden.

Chiang Mais krönika refererar till regenterna i Nan som Phaya Kao Nan พญากาวน่าน och befolkningen i Nan kallades också för Kao Nan. En krönika från Nan kallar Mueang Pua för Mueang Kao เมืองกาว. Enligt krönikan var kao ett taifolk.

Det var inte förrän flera mindre mueanger slog sig samman och bildade Nanthaburi นันทบุรี vid floden Nan på mitten av 1300-talet som riket blev en maktfaktor i området. 1366 grundades staden Nan (Mueang Nan) เมืองน่าน. I slutet av 1300-talet var Nan ett av nio furstendömen som utgjorde Lan Na och riket blomstrade på 1400-talet under namnet Chiang Klang เชียงกลาง (Mellersta staden).

Namnet syftade till att riket låg omkring halvvägs mellan Chiang Mai och Xiang Thong เชียงทอง (det blivande Luang Prabang). Du kan läsa mera om Xiang Thong i det kommande ”Sukhothai och Lan Na,” avsnittet ”Laos tidig historia,” artikeln ”Det blivande kungariket Laos.”

Då Sukhothais styrka minskade på 1400-talet blev Nan en vasallstat till Lan Na. Vad som sedan hände i Nan 1443 kan du läsa längre fram i ”Ayutthaya,” avsnittet ”Konungariket Ayutthaya,” artikeln ”Revolten i Nan 1443.”

Delar av den gamla stadsmuren och flera gamla tempel från Lan Na-tiden kan fortfarande beskådas i staden Nan. En del av templen visar på inflytande från Lan Na medan andra visar på inflytande från Xishuangbanna varifrån tai lue-folket kom. Se även ”Forntid,” avsnittet ”De tidiga människorna i Sydostasien,” artiklarna ”Övriga taifolk i Thailand, del I” och ”Taifolk utanför Thailand.”