Kung Intharacha I hade tre söner. Då han dog 1424, omkring 65 år gammal, stred hans båda äldsta söner, prinsarna Ai Phraya อ้ายพระยา (?-1424) och Yi Phraya ยี่พระยา (?-1424), om tronen. Ai Phraya hade varit regent i Suphanburi och Yi Phraya hade regerat över Sankhaburi. De drabbade samman med sina respektive anhängare vid en bro med namnet Pa Than (Saphan Pa Than) สะพานป่าถ่าน i Ayutthaya. Här duellerade de båda bröderna mot varandra, sittande på varsin elefant. Resultatet blev att båda samtidigt lyckades skära halsarna av varandra och de föll dödligt sårade till marken.

Detta gjorde valet av kung betydligt lättare och utan opposition kunde den yngste brodern, prins Sam Phraya (Chao Sam Phraya) เจ้าสามพระยา, erbjudas tronen. Vid tiden för sin fars och sina bröders död befann han sig i Chai Nat där han var guvernör. Den nye kungen fick titeln Somdet Phra Borommaracha Thirat II สมเด็จพระบรมราชาธิราชที่ 2 (r. 1424-1448) och jag kommer i fortsättningen att använda förkortningen Borommaracha II บรมราชา ที่ 2. Det finns källor som säger att han var född 1386.

Borommaracha II lät bygga Wat Ratchaburana วัดราชบูรณะ i Ayutthaya 1424 på den plats där hans två döda bröder blev kremerade.

Den nye kungen visade sig vara mycket duglig i sitt ämbete och han blev en mäktig kung. Han hade fått ärva ett stort rike vars arméer bevisat sin duglighet i strider mot Kambodja, Sukhothai och Chiang Mai. Enligt krönikorna levde hans undersåtar, som fortlöpande hade utökats med krigsfångar, i välstånd.