Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Smaragdbuddhan
Phra Kaeo (Smaragdbuddhan)

Det var under Tiloks regeringstid som den berömda Smaragdbuddhan kom till Chiang Mai. Namnet är vilseledande då statyetten faktiskt är tillverkad av jade (nefrit (yok on) หยกอ่อน) och inget annat. Det finns källor som säger att den i stället är tillverkad av jaspis แจสเปอร์, vilket dock verkar felaktigt. Den 66 centimeter höga statyetten finns i dag i Wat Phra Kaeo วัดพระแก้ว i Bangkok. Templets fullständiga namn är Wat Phra Si Rattana Satsadaram วัดพระศรีรัตนศาสดาราม.

Statyetten kallas Emerald Buddha på engelska och det formella thailändska namnet är Phra Bhuddha Maha Mani Ratana Patimakorn (Phra Phuttha Maha Mani Rattana Patimakon) พระพุทธมหามณีรัตนปฏิมากร.

Denna Buddhastatyetts historia är full av myter. I legenderna dyker den upp väldigt tidigt, men historiskt dyker den upp för första gången i Chiang Rai 1434. Den skall då ha upptäckts inne i en stupa i templet Wat Pa Ya วัดป่าญะ, eller Wat Pa Yea (Wat Pa Yia) วัดป่าเยี้ยะ, som träffats av ett blixtnedslag. Efter blixtnedslaget hittade man en statyett som var täckt med stuck (gips).

Statyetten togs om han av templets abbot som en dag upptäckte att näsan på statyetten flagnade och då han undersökte den närmare såg han att den var grön undertill. Han avlägsnade därför all stuck och upptäckte därmed Phra Kaeo. Det skall tilläggas att det gamla templet Wat Pa Ya i dag är känt som Wat Phra Kaew (Wat Phra Kaeo ) วัดพระแก้ว.

Statyetten flyttades sedan till Lampang 1436, dit folk vallfärdade för att se den. Dåvarande kung Sam Fang Kaen befallde senare att den skulle hämtas till Chiang Mai och en elefant skickades för att hämta den. Då statyetten hämtats kunde man bara förmå elefanten att gå en bit på väg mot Chiang Mai innan den envist vandrade tillbaka till Lampang. Här finns det faktiskt andra källor som talar om staden Lamphun i stället för Lampang!

Kungen gjorde nya försök att få transporterat Phra Kaeo till Chiang Mai. Nu med andra elefanter, men det hela upprepade sig och elefanterna sprang hela tiden tillbaka till Lampang. Därför menade kungen att andarna som vaktade statyetten ville bli kvar i Lampang och därför byggdes ett tempel till Phra Kaeo i Lampang och statyetten blev kvar här i över trettio år fram till 1468.

Kung Tilok förde statyetten till Chiang Mai 1468 och 1470 placerades den i en stor stupa, i templet Wat Chedi Luang, som han låtit bygga speciellt till den. Härifrån fördes statyetten till Lan Xang 1553, med ett löfte om att den skulle återlämnas. Detta kan du läsa mera om längre fram.

Det finns de som föreslår att statyetten kan ha tillverkats i nordöstra Indien, av greker som Alexander den store (Aleksandoe Maharat) อเล็กซานเดอร์มหาราช (r. 336-323 f.v.t.) lämnat kvar här, och att stenen förmodligen kom från Kaukasus. Statyetten skall sedan ha befunnit sig på resande fot i över tusen år innan den hamnade i dagens Thailand.

Statyettens påstådda ålder har ifrågasatts av en hel del konsthistoriker som menar att den inte kan ha tillverkats så mycket tidigare än då den hittades. De menar nämligen att den är tillverkad i Chiang Saen-stil från 1400-talet.

Legenden om Phra Kaeo finns nämnd i flera källor såsom Chiang Mai-krönikan Jinakalamali, krönikan Amarakatabuddharupanidana och speciellt i krönikan Ratanabimbavamsa (Rattanaphimphawong) รัตนพิมพวงศ์. Ratanabimbavamsa är också känd som Krönikan om Smaragdbuddhan, som skrevs på pali på 1400-talet.

Legenderna om Phra Kaeo är en blandning av fakta och fabler och varierar en del i de olika källorna. Enligt legenden tillverkades Phra Kaeo 43 före vår tideräkning av ett helgon vid namn Nagasena i staden Pataliputra (Patalibut) ปาตลีบุตร (dagens Patna ปัฏนา) i Indien. Nagasena fick hjälp av guden Vishnu och halvguden Indra i skapelseprocessen. Detta skall ha skett 500 år efter att Buddha uppnått nirvana (nipphan) นิพพาน. Nagasena skall ha förutspått att Phra Kaeo skulle bli ytterst viktig för religionen i de fem länderna Sri Lanka (Langkadvipa), Kambodja (Ramalakka), Dvaravati, Chiang Mai och Lan Xang.

Legenden berättar vidare att Phra Kaeo blev kvar i Pataliputra i tre hundra år då den fördes till Sri Lanka under ett inbördeskrig. En version av legenden säger att den burmesiske kungen Anawrahta 457 skickade en mission till Sri Lanka för att be om Phra Kaeo för att främja buddhismen i hans rike. Årtalet stämmer inte alls då Anawrahta regerade på 1000-talet. Men en annan källa säger att Anawrahta skickade sin delegation en tid efter 1044.

Hur som helst så fick den burmesiske kungen sin önskan uppfylld, men fartyget som transporterade statyetten råkade ut för en storm på hemvägen och Phra Kaeo hamnade i stället i Kambodja! Då Ayutthaya erövrade Angkor 1432 (efter att böldpesten hade härjat området) fördes Phra Kaeo först till Ayutthaya för att sedan hamna i Lopburi, Kamphaengphet (Vajiraprakarn (Wachiraprakan) วชิราปราการ) och slutligen i Chiang Rai, där stadens regent höll den gömd intill att den återfanns 1434 eller 1436.

Ovanstående stämmer inte riktigt tidsmässigt då flera källor säger att Phra Kaeo befann sig i Chiang Rai 1391-1436. Då befolkningen var rädd att den skulle bli stulen täckte de därför statyetten med gips och ett lager lackarbete och gömdes i en stupa. Detta glömde man sedan uppenbart bort, innan den återfanns efter åsknedslaget.

Så här berättar en annan källa en litet annorlunda historia om hur Phra Kaeo kom till Kambodja; Den buddhistiska religionen och statyetten Phra Kaeo skall enligt denna källa ha kommit till Kambodja via Banteay Meas (Banthai Mat) บันทายมาศ. Detta skall ha skett genom en slump då ett fartyg, med en man vid namn Buddhaghosa (Phra Phuttha Khosa) พระพุทธโฆสะ ombord, hamnade där med statyetten efter en storm 415.

Banteay Meas är idag ett distrikt i den kambodjanska provinsen Kampot กำปอด och Banteay Meas kallas också för Phutthaimat på thai พุทไธมาศ. Det blir emellertid litet förvirrande då det fanns två viktiga städer i Banteay Meas. Den ena staden hette också Banteay Meas och låg en dagsresa uppför floden Giang Thanh medan hamnstaden Ha Tien (Ha Tian) ฮาเตียน låg vid kusten. Lägg märke till att det ofta sker en förväxling mellan Banteay Meas och Ha Tien.


(Provinsen Kampot i Kambodja)

Då khmererna behärskade området kallades staden Ha Tien för Piem เปียม, eller Peam. Detta kan översättas till hamn eller flodmynning. I dag tillhör Ha Tien den vietnamesiska provinsen Kien Giang (Kian Sang) เกียนซาง. I flera källor används Panthaimas felaktigt, med en rad olika stavningar, för Ha Tien. Panthaimas var i stället ett tidigt namn för distriktet där Ha Tien låg.


(Provinsen Kien Giang i Vietnam)

Phra Kaeo skall sedan under flera århundraden ha varit en av Kambodjas stora skatter och senare också en av Laos skatter. Du kommer att få höra talas mera om Phra Kaeos öde längre fram.


Stavningsvarianter;

Jaspis; Jasper, แจสเพอร์, จัสเปอร์.

Wat Phra Kaeo; Temple of the Emerald Buddha, Wat Phra Kaew, Wat Phra Keo, Wat Phra Si Rattana Satsadaram, Wat Phra Si Rattanasatsadaram, Wat Phra Sri Ratana Satasaram, Wat Phra Sri Ratana Sasdaram, Wat Phra Sri Rattana Satsadaram, Wat Phrasrirattana Sasadaram.

Phra Bhuddha Maha Mani Ratana Patimakorn; Phra Phuttha Maha Mani Rattana Patimakorn.

Krönikan om Smaragdbuddhan; The Chronicle of the Emerald Buddha.

Pataliputra; Patalibut ปาฏลีบุตร.

Patna; Magadha (Makhot) มคธ, Patna ปัตนะ.

Banteay Meas; Bantaimas, Bantay-mas, Banteaymeas, Bantea Meas, Banteay-Meas, Banteay M'eas, Banteymas, Fong-sing, Mueang Banthaimat เมืองบันทายมาศ, Sài Mạt, Sai Mat.

Phutthaimat; Mueang Phutthaimat เมืองพุทไธมาศ, Panday-mas (khmer), Panthaimas, Panthai-mas, Phủ Sài-mạt (vietnamesiska), Pithonobaste, Pontaimas, Ponteamass (engelska), Pontheaymas (franska), Ponthiamas (franska), Pontiamas, Pontiamasse, Pontiamo, Pontiano, Po-taimat.

Kampot; Cần Bột, Changwat Kampot จังหวัดกำปอด, Kompot ก็อมโปต.

Giang Thanh-floden; Maenam Kham แม่น้ำขาม.

Ha Tien; Atien, Cancao, Cangcas, Cang-Khâu (kinesiska), Ha Tian ฮา เตียน, Ha Tian ห่าเตียน, Hatian, Hatien, Hà Tiên, Hatinh, Hoe Sian เหอเซียน, Kancao, Mang-Kham.

Piem; Bam, Mueang Piam เมืองเปียม, Pam, Pie.

Kien Giang; Changwat Kian Sang จังหวัดเกียนซาง, Kian Yang เกียนยาง, Kiên Giang.

Denna artikel senast uppdaterad: 2024-02-18, 11.38
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.