Ayutthaya - Ayutthaya och kontakterna med väst
Highslide JS
Kinesisk djonk
Portugiserna kommer till Ayutthaya (1511)

Efter Malackas fall 1511 beslöt sig Afonso de Albuquerque, som visste att Ayutthaya betraktade Malacka som en vasallstat, för att skicka bud till Ayutthaya för att förklara situationen. Som sändebud valdes skräddaren Duarte Fernandes ดูอาร์เตช เฟอร์นานเดช, som var en av de portugiser som tagits till fånga under Diogo Lopes de Sequeiras misslyckade besök i Malacka 1509. Under tiden i fångenskap hade Fernandes lärt sig malajiska vilket var till hans fördel.

Efter Malackas erövring visade det sig att det fanns fem kinesiska djonker i hamnen att att två av dessa hade Ayutthaya som mål. Det var med hjälp av dessa två fartyg som Fernandes och en portugisisk ambassad begav sig mot Ayutthaya. Ambassaden var framme i oktober 1511 och det anses allmänt att Fernandes var den förste västerlänningen som besökte Siams huvudstad.

Den siamesiske kungen Ramathibodi II gav honom ett vänligt mottagande, trots portugisernas farhågor om det motsatta, och Ayutthaya opponerade sig uppenbart inte mot portugisernas ockupation av Malacka. Fernandes skänkte kungen ett svärd med ett juvelbesatt handtag och hade med sig ett brev från de Albuquerque som skrivits i den portugisiske kungen Manuel I:s มานูเอลที่ 1 (r. 25 oktober 1495-13 december 1521) namn. Fernandes försäkrade siameserna att handeln i söder skulle fortgå som tidigare, vilket var viktigt då Siam var en stor risexportör i området.

Under resan tillbaka, med samma djonker som de rest dit med, ledsagades Fernandes av en siamesisk ambassadör som hade med sig juveler och andra fina gåvor samt ett brev till kung Manuel I från Ramathibodi II. Ambassaden hade även med sig ett brev från kungen till vicekung de Albuquerque. I brevet gratulerade Ramathibodi II honom för erövringen av Malacka och där han erbjöd kung Manuel I och portugiserna all den hjälp som de önskade.

Det verkar dock som om Ayutthaya fortfarande principiellt hävdade sin överhöghet över Malacka, men Siameserna var inte inställda på att bekämpa portugisernas position där. Framförallt inte om portugisernas maktställning i Malacka kunde leda till att öka Siams utrikeshandel. Dessutom hade man nog att tänka på där hemma då Chiang Mai fortfarande var ett hot. Kanske hoppades man också på hjälp från portugiserna i krigen mot grannen i norr.

I januari 1512 kom ännu en portugisisk ambassadör, Antonio Miranda de Azevedo อันโตนิโอ มิซานดา เด อเซเวโด, till Ayutthaya. Azevedos uppgift var att samla information om handeln i regionen. Med sig hade han också två män vid namn Duarte Coelho ดูอาร์ต โกแอลโฮ (cirka 1485-7 augusti 1554) och Manuel Fragoso มานูแอล ฟราโกโซ. Deras uppgift var att stanna kvar i Ayutthaya för att samla in mer information till Goa. Uppenbart skrevs det också ett fredstraktat mellan portugiserna och Siam.

I januari 1513 återvände de Azevedo Coelho och Fragoso till Malacka tillsammans med en siamesisk ambassad. De Azevedo valde att stanna kvar i Malacka och skickade vidare Fragoso och den siamesiska ambassaden till Goa. Då de Albuquerque kom tillbaka till Goa i januari 1514 upptäckte han att den siamesiska ambassaden tålmodigt väntat på honom där med sina gåvor.

Duarte Coelho återvände till Ayutthaya en andra gång 1516 och han befäste det gamla fredstraktatet och vid ett tredje besök i november 1518 förhandlades det fram ett omfattande traktat om "handel och vänskap" mellan Ayutthaya och Portugal. Därmed blev Portugal den första europeiska nationen som skrev ett handelstraktat med Ayutthaya.

Traktatet innebar att portugiser tilläts slå sig ner i Ayutthaya, Tenasserim, Mergui, Pattani och Nakhon Si Thammarat och de fick fullständig religionsfrihet. De fick också stora handelsprivilegier i de nämnda hamnstäderna. Till gengäld för alla dessa privilegier skulle portugiserna förse siameserna med skjutvapen och ammunition och siamesiska handelsmän fick bosätta sig i Malacka.

Senare fick portugiserna också lov att föra kristen mission i Ayutthaya och kungen (Chairacha ไชยราชา?) donerade själv en större summa pengar till byggandet av den första kristna kyrkan i Ayutthaya. Kungen tillät dessutom Coelho att resa ett stort träkors på en framträdande plats i huvudstaden. Du kan läsa mera om detta i den kommande artikeln ”Den portugisiska missionen i Ayutthaya.”

Snart växte det upp ett portugisiskt samhälle söder om Ayutthayas murar som blivit känt som Mu Ban Protuket หมู่บ้านโปรตุเกส på thai. Många portugiser värvades med tiden till Ayutthayas krigsmakt i krigen mot grannrikena. Dessa portugiser bidrog med moderna vapen såsom musköter och kanoner och modern militärstrategi.


(Ruiner från den portugisiska bosättningen)

Som motprestation för alla sina privilegier tillät portugiserna så småningom siameser att komma som lärlingar till deras och nederländarnas vapensmedjor nere på Malackahalvön. Här lärde siameserna sig, förutom att gjuta kanoner, att bygga fort och inte minst att lära känna européernas mentalitet. Denna kunskap skulle de få stor nytta av i framtiden. Lärlingarna återvände hem som mästare och startade Ayutthayas egen vapenindustri.

Konsten att gjuta kanoner skulle en tid få stor betydelse under de kommande krigen mot Burma. Siameserna blev med tiden så duktiga på att gjuta kanoner att Japan i sin tur skickade lärlingar till Ayutthaya. Till gengäld fick Ayutthaya hjälp av japanerna på andra områden. Men portugiserna sålde också vapen och ammunition till Ayutthayas rivaler och därmed försvann något av siamesernas tidiga fördelar. Men skjutvapen hade ändå börjat göra sitt intåg, utan portugisernas hjälp, genom import från arabländerna och Kina.

Portugisernas ankomst till Siam verkar inte ha förändrat handeln i någon nämnvärd grad, utan kommersen med Malacka fortsatte på ungefär samma sätt som tidigare, fast nu med portugiserna som ny handelspartner.

Mellan 1500 och 1560 fördubblades dock sjöfartshandeln, men denna ökning berodde inte bara på kontakten med portugiserna utan lika mycket på de nya handelsförbindelserna med de muslimska staterna i söder, såsom Pattani, Aceh på Sumatra och Banten (Bantam) på Java. Siameserna tävlade faktiskt om denna handel med portugiserna.

De hundratals gamla kanoner som ännu kan beskådas i Bangkok och Nakhon Si Thammarat visar på den utveckling av krigskonsten som kontakten med portugiserna förde med sig.

Portugiserna menade att Ayutthaya var en av tre stormakter i Asien. De två andra var Kina och det indiska riket Vijayanagar (Chakkrawat Wichai Nakhon) จักรวรรดิวิชัยนคร.


Stavningsvarianter och alternativa regeringstider;

Duarte Fernandes; Duarte Fernandez, ดูอาร์ต เฟอร์นันเดส, ดูอาร์เท เฟอร์นันเด, ดูอาร์ตึ ฟึนานดืช.

Antonio Miranda de Azevedo; Antonio de Miranda, António de Miranda de Azevedo, Antonio de Mizanda de Azevedo, António Miranda de Azvedo, อันโตนิโอ เด มิซานดา เด อเซเวโด.

Duarte Coelho; Duarte de Coelho, Duarte Coelho Pereira.

Manuel Fragoso; Manoel Fragoso.

Chairacha; Chai, Ch’airach’a, Chairacha Prajairaja, Chairachathirat, Chairajathiraj, Chairaja Thiraj, Jairaja, Jayaraja, Phra Chairachathirat, Phra Chai Rachathirat, Phrajai, Phra Jai, Phrajairaja, Phra Jairaja, Phra Racha Kuman?, Prajairaja, Somdet Phra Chai Rachathirat.
Alternativ regeringstid för Phra Chairacha; 1534-1546.

Mu Ban Protuket; Campos Portugues.

Viyanagar; Bisnegar, Karnata, Vijayanagara, Vijayanagar, Viyanagara.

Denna artikel senast uppdaterad: 2020-12-19, 10.13
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.