Även inom munkorden (sangha) protesterade munkar som var för demokrati. Sent 1974 inledde en grupp reformistiska munkar en hungerstrejk för att förmå överstepatriarken att återuppta fallet med en gammal munk vid namn Phra Phimontham (Chop Anuchari) พระพิมลธรรม (ชอบ อนุจารี) (23 mars 1901-21 november 1992), som Sarit Thanarat tvingat lämna munklivet 1962. Phimontham hade därefter fängslats för påstådda falska anklagelser mot Sarit under 1960-talet och han hade anklagats för att vara kommunist.

(Phra Phimontham)

Hungerstrejken lyckades uppenbart och Phimontham blev formellt rentvådd av sangharådet (Maha Therasamakhom) มหาเถรสมาคม den 30 januari 1975. Men han fick inte den position, som han enligt sina meriter var berättigad till. Enligt Handley skall Kukrit Pramoj ha låtit meddela att kung Bhumibol inte utnämnde Phimontham till den höga position "då hans stjärnor inte är i överensstämmelse med kungens."

Den 15 september 1980 dog abboten i Wat Mahathat och templets munkar röstade för att Phimontham skulle få tillbaka sin gamla position här. Palatset och det regeringsinfluerade kyrkorådet bromsade det hela genom att inte utse någon ny ledare för detta tempel, som var ett av landets viktigaste. Efter nästan ett år av kritik och hot om protester från munkar tvingades kyrkorådet ändå ge vika och Phimontham blev återigen abbot för Wat Mahathat den 1 september 1981, en position som han tvingats lämna 1960.

Detta var dock inte slutet på historien. Liksom inom den kungliga familjen, när man utser en hög prins, är den högsta titeln inom sanghan titeln Somdet. Denna titel ges efter prestation och ålder och det fanns bara sex munkar med denna titel och de arbetade samtliga i sangharådet. Överstepatriarken väljs bland dessa sex. Detta verkar litet förvirrande då det verkar som om det i dag finns fler än sex munkar med titeln Somdet i sangharådet.

I nästa steg av titlar finns Rong Somdet รองสมเด็จ (vice Somdet) och titelinnehavarna är 12 till antalet. Kungen utser alla dessa efter rekommendationer från sangharådet och departementet för religiösa ärenden (Krom Kan Satsana) กรมการศาสนา. Kungen bekräftar formellt titlarna på sin födelsedag den 5 december. Phimontham hade fått titeln Rong Somdet på 1950-talet. Han var 1975 redan fullt kvalificerad för den högre titeln Somdet, men som berättat här ovan fanns det motstånd mot detta.

Då en av de sex munkarna med titeln Somdet dog den 27 juli 1983 började en opinion göra sig hörd som ville att Phimontham skulle utses till Somdet. Förutom att vara mera kvalificerad än någon annan hade dessutom två andra munkar, som utsetts till Rong Somdet efter honom, avancerat till Somdet och sedan blivit överstepatriarker. Sangharådet i Isan röstade enhälligt på honom.

Palatset svarade med att upprepa anklagelserna om att Phimontham var ett hot mot den nationella säkerheten, monarkin och prästerskapet. De var i synnerhet oroade över att han skulle ta upp kampen om posten som överstepatriark, då man redan förberett denna post för en annan munk med titeln Somdet. Denne munk var den yngre munken Phra Yanasangworn (Charoen Khachawat) (Phra Yannasangwon (Charoen Khachawat)) พระญาณสังวรณ์ (เจริญ คชวัตร) (3 oktober 1913-24 oktober 2013), som blivit kungens personlige andlige rådgivare redan 1955.

Ärendet behandlades av ett hemligt nätverk mellan palatset, sangharådet och regeringen och utnämnandet förhalades medvetet. Då kungens födelsedag närmade sig nominerade ledaren för sangharådet i Isan formellt Phimontham den 20 november 1983. Åtta dagar senare bad överstepatriarken departementet för religiösa ärenden att ärendet skulle behandlas på kyrkorådets kommande möte. Så blev det dock inte och en senare förklaring var att överstepatriarkens brev hade kommit till fel adress och förlagts!

Denna förklaring verkar dock inte sannolik då detta skulle vara ett lika stort och allvarligt misstag som att förlägga en order från kungen själv. Någon ny Somdet kunde därför inte utnämnas den 5 december 1983.

I mitten av 1984 dog ännu en munk med titeln Somdet, vilket innebar två lediga positioner med denna titel. Även denna gång passerade kungens födelsedag utan att något hände. Phimontham var nu 83 år gammal och man hoppades kanske helt enkelt på att han snart skulle dö av ålderdom.

Den 5 december 1984 hände ingenting och under 1985 var det också tyst i kyrkorådet. Sjutton munkar från Isans regionala sangharåd hotade nu med att lämna tillbaka sina kungliga titlar och regalia. Hotet var uppenbart verksamt och den 5 december 1985 utnämnde kung Bhumibol till sist Phimontham till Somdet. Den andra titeln som Somdet gick till en konservativ munk. Faktum var nu att Phimontham var för gammal för att orsaka några problem. Han dog den 21 november 1992 och Yanasangworn blev överstepatriark utan opposition. Enligt Handley blev han överstepatriark 1989.