Jag har tidigare nämnt några bosättningar och städer i Suvarnabhumi som också blev viktiga i Dvaravati. Bosättningarna och städerna som nämnts i de tidigare artiklarna ”Monfolket och Suvarnabhumi” och ”Dvaravati” var Phong Tuk, U Thong, och Nakhon Pathom. Här nedan kommer jag, för den intresserade, att berätta kort om ett antal andra betydelsefulla Dvaravatistäder.

Området vid Mueang Fa Daet Song Yang เมืองฟ้าแดดสงยาง, i den nuvarande provinsen Kalasin กาฬสินธุ์, var enligt arkeologiska fynd befolkat redan under förhistorisk tid, men under 700-900-talet betraktas Mueang Fa Daet Song Yang som en stad. Staden var då omgiven av en vallgrav och två jordvallar, som var omkring fem kilometer långa.

(Provinsen Kalasin)

Mueang Fa Daet Song Yang förkortas ofta till Mueang Fa Daet เมืองฟ้าแดด och bevisen för denna civilisation är de religiösa ruinerna i och omkring den gamla staden. Mueang Fa Daet ligger i dag i det nuvarande distriktet Kamalasai กมลาไสย i kommunerna Nong Paen หนองแปน och Ban Sema บ้านเสมา i provinsen Kalasin.

En annan viktig stad i Dvaravati var Si Thep ศรีเทพ som i dag ligger i det sydligaste nuvarande distriktet med samma namn i provinsen Phetchabun. Prins Damrong upptäckte den gamla staden 1904 och kvarvarande ruiner kan besökas i Si Theps historiska park (Utthayan Prawattisat Si Thep) อุทยานประวัติศาสตร์ศรีเทพ. I september 2023 blev Si Thep och intilliggande Dvaravatimonument den fjärde världsarvslistade kulturella platsen i Thailand.

Den gamla staden var omgiven av en vallgrav och en stadsmur och området kan enligt Wikipedia ha varit befolkat redan från 200-400-talet, eller ännu tidigare, och fram till 1200-talet. Si Thep var en av de största kända stadsstaterna som växte fram runt centralslätten under det första årtusendet av vår tideräkning, men övergavs omkring den tid då de tai-talande rikena Sukhothai och senare Ayutthaya blev maktfaktorer i området.

1978 började Fine Arts Department sina utgrävningar av området där det i dag finns mer än 100 buddhistiska och hinduiska ruiner och 100 dammar av varierande storlek.

(Ruinen Khao Klang Nok (Khao Khlang Nok) เขาคลังนอก i Si Theps historiska park)

Staden Mueang Sema เมืองเสมา som ligger i det nuvarande distriktet Sung Noen สูงเนิน i provinsen Nakhon Ratchasima var också en betydelsefull stad. I khmerinskriptioner kallas staden Khorakapura (Khora-khapura) โคราฆปุระ som uppenbart är ursprunget för namnet Khorat eller Nakhon Ratchasima.

Den gamla staden Mueang Bon เมืองบน, eller Mueang Khok Mai Den เมืองโคกไม้เดน, ligger i Tha Nam Oi ท่าน้ำอ้อย i distriktet Phayuha Khiri พยุหะคีรี i provinsen Nakhon Sawan. Staden grundades förmodligen någon gång mellan åren 500 och 1000 och låg vid Chaophrayafloden. En annan källa säger mellan 400-900-talet. En mer än 1000 år gammal elefantskulptur, vid namn Phaya Chatthan (Chang Phaya Chatthan) ช้างพญาฉัททันต์, har grävts fram här av Fine Arts Department.

Liksom så många andra Dvaravatibosättningar skyddades Mueang Bon av en vallgrav och en skyddsvall. Utgrävningar av skyddsvallen stammar från Sukhothaiperioden och liknade skyddsvallarna i städerna Nakhon Pathom, Mueang Sema och Mueang Phaya Rae เมืองพญาแร่ i provinsen Chonburi ชลบุรี.

(Karta över provinsen Chonburi)

Några andra städer från Dvaravatiperioden är U Taphao (Utaphao) อู่ตะเภา i provinsen Chai Nat ชัยนาท, Thap Chumphon ทัพชุมพล och Chan Sen จันเสน i Nakhon Sawan, Phutthaisong พุทไธสง i Buriram, Kamphaeng Saen กำแพงแสน i Nakhon Pathom, Dong Lakhon ดงละคร i Nakhon Nayok นครนายก, Dong Si Maha Phot (Dong Si Maha Phothi) ดงศรีมหาโพธิ i Prachinburi ปราจีนบุรี, Khu Bua คูบัว i Ratchaburi och Phetchaburi เพชรบุรี (ofta förkortat till Phetburi) i provinsen med samma namn.

(Provinsen Chai Nat) 

(Provinsen Nakhon Nayok)

(Provinsen Prachinburi)

(Provinsen Phetchaburi)

Den gamla staden U Taphao, som låg vid U Taphao-floden แม่น้ำอู่ตะเภา i det nuvarande distriktet Manorom มโนรมย์ i provinsen Chai Nat, undersöktes i december 1963 av Manit Vallibhotama (Manit Wanliphodom) มานิต วัลลิโภดม (1907-1987). Man hittade bland annat lergodsfragment och silvermynt. Runt staden fanns det ett bevattningssystem och en damm. I området fanns det ytterligare två gamla städer vid namn Mueang Nakhon Noi เมืองนครน้อย och Mueang Nang Lek เมืองนางเหล็ก. Delar av U Taphaos vallgrav och försvarsvall finns bevarade.

(Manit Vallibhotama)

Förväxla inte ovanstående U Taphao med flygbasen U-Tapao (U-ta-phao) อู่ตะเภา, med samma thaistavning i provinsen Rayong ระยอง, som jag kommer att berätta mera om längre fram i ”Modern tid,” avsnittet ”Thailand under och efter Vietnamkriget,” artikeln ”Den amerikanska närvaron i Thailand.”

(Provinsen Rayong)

Den gamla staden Thap Chumphon ligger i byn Ban Thap Chumphon บ้านทัพชุมพล i kommunen Nong Krot หนองกรด i Nakhon Sawan. Den cirkelformade staden är omgiven av en 8 meter bred vallgrav och en jordvall. Innerstadens diameter var omkring 250 meter och ytan cirka 30 rai ไร่ (1 rai=1 600 kvadratmeter). Fornminnen som har grävts fram i Thap Chumphon inkluderar en buddhastaty av terrakotta ดินเผา och många terrakottastupor. Några av dem är graverade med sydindisk skrift. Dessutom finns det fragment av lerkrukor utspridda i området.

Staden Chan Sen återupptäcktes 1966 och ligger i kommunen Chan Sen med samma namn och tillhör distriktet Takhli (Ta-khli) ตาคลี i Nakhon Sawan. Staden hade en hög försvarsmur och en 20-31 meter bred vallgrav och stadens centrum var cirka 700x800 meter. Utanför den östra vallgraven låg en stor rektangulär damm som var 170x240 meter. Under utgrävningar av Chan Sen i slutet på 1960-talet hittade man bland annat lergods, terrakottadockor föreställande barn och apor, lerlyktor och romerska oljelampor. Modern arkeologisk teknik visade också att området var bebott redan i förhistorisk tid.

Man antar att området vid Phutthaisong var befolkat för cirka 3 000 år sedan och att Phutthaisong klassades som stad under Dvaravatiperioden. Phutthaisong är i dag ett distrikt i den norra delen av provinsen Buriram. Den gamla staden Phutthaisong ligger uppenbart i granndistriktet Ban Mai Chaiyaphot อำเภอบ้านใหม่ไชยพจน์ och kommunen Ku Suan Taeng กู่สวนแตง.

Staden var cirkelformad och omgiven av en vallgrav och en jordvall. Resterna av vallgraven är synlig än i dag. Namnet Phutthaisong härstammar från khmerspråkets Banthaisong บันทายสรอง som betyder "hög mur," eller Kamphaeng Sung กำแพงสูง på thai.

Den gamla staden Kamphaeng Saen ligger i distriktet med samma namn i kommunen Thung Khwang ทุ่งขวาง provinsen Nakhon Pathom. Den fyrkantiga staden var omkring 750 meter bred och ytan var omkring 400 rai. Några ruiner finns inte kvar utan bara diken och jordhögar.

Staden Dong Lakhon ligger i kommunen med samma namn i provinsen Nakhon Nayok. Liksom andra städer från den här tiden var staden omgiven av en vallgrav och en försvarsmur. Den ovalliknande stadens yta var omkring 3 000 rai och hade en diameter på omkring 700-800 meter. Staden låg vid Nakhon Nayok-floden แม่น้ำนครนายก varifrån havet kunde nås. Dong Lakhon kallades tidigare för Mueang Lap Lae เมืองลับแล och varifrån namnet Dong Lakhon kommer från är inte klarlagt.

Angående Dong Si Maha Phot så förefaller det som om den gamla staden Si Mahosot (Si Mahosot) ศรีมโหสถ är identiska med varandra. Si Mahosot ligger omkring 20 kilometer från den moderna staden Prachinburi i distriktet med samma namn och kommunen Khok Pip โคกปีบ. Si Mahosot var en rektangulär stad, omkring 700x1500 meter, omgiven av en 16-20 meter bred vallgrav. Bland fynden här finns bland annat lergods från Indien och porslin från Kina. Tre kilometer sydöst om Si Mahosot ligger Sa Morakot สระมรกต med sina gamla buddhistiska monument. De äldsta fynden härifrån stammar från 400-talet.

Staden Khu Bua ligger 12 kilometer sydöst om staden Ratchaburi. Den stammar från 500-talet och var en av Dvaravatis viktigaste städer. Staden är i princip rektangulär med sidorna 800x2000 meter med en vallgrav och försvarsvall av jord. Utgrävningar gjordes 1957, 1960 och 1961 och fynden finns utställda på muséer i både Ratchaburi och Bangkok. Det handlar om bland annat om keramikföremål och stentavlor.

Av de tidigt grundade stadsstaterna var Sri Gotapura (Sikhottabong) ศรีโคตบอง den starkaste på 700-talet och kontrollerade handeln utmed mellersta Mekongfloden. Rikets centrum låg från början på västbanken av Mekongfloden, vid mynningen till floden Xebangfai (Sebangfai) เซบั้งไฟ, i dagens Thailand. Rikets centrum flyttades sedan österut till ett område sex kilometer söder om den moderna laotiska staden Thakhek (Tha Khaek) ท่าแขก, som i dag är huvudstad i provinsen Khammouane.

Sri Gotapura, som existerade från mellan 700- och 1000-talet, anses av laotiska historiker att vara identiskt med ett kungarike som kineserna kallade Wen Dan. Enligt kinesiska källor genomförde detta rike fyra tributmissioner till Tangdynastins Kina på 700-talet. Den mystiska mur som sträcker sig 15 kilometer från norra Thakhek till floden Xebangfai kan mycket väl ha varit den del av rikets försvarsvärn.