Efter negriterna anlände förmodligen en ny folkgrupp, melanesierna (chao melanisian) ชาวเมลานีเซียน, som inte längre finns kvar i Sydostasien. Deras ättlingar är istället talrika på öarna i Stilla havet (Mahasamut Paesifik) มหาสมุทรแปซิฟิก öster om Nya Guinea (Ko Nio Kini) เกาะนิวกินี och Australien. Området med dessa öar, där även Nya Guinea ingår, är känt under namnet Melanesien (Melanisia) เมลานีเชีย.

(Melanesien)

Enligt den vanligast förekommande teorin var den sista folktypen som vandrade söderut den austronesiska ออสโตรนีเซียน eller indonesiska. Invandringen inträffade i två omgångar. Den första stora invandringen började kanske för 5 000 eller 6 000 år sedan och den andra i början av vår tideräkning. Teorin säger att de ursprungligen kommit från Östasien (Esia Tawan Ok) เอเชียตะวันออก till Taiwan ไต้หวัน för att sedan sprida sig över övärlden i Sydostasien och till sist till det sydostasiatiska fastlandet.

I den första invandringsvågen anlände monfolket, khmerfolket (kambodjanerna), malajerna och chamfolket. Malajerna etablerade sig nere på Malackahalvön för omkring 3 000 år sedan. I den andra vågen anlände folkslag som vietnameserna, burmanerna (chao phama) ชาวพม่า och de olika taifolken. Burmanerna blev sedermera majoritetsfolk i landet Burma. Längre fram i boken har jag valt att byta ut burman mot burmes. Landet Burma befolkas av en rad etniska grupper och därför är burmeser ett bra samlingsnamn för medborgarna i landet Burma.

Jag har tidigare berättat att Burma officiellt bytte namn till Myanmar (Mianma) เมียนมาร์ 1989 och i många texter används numera också det nya namnet. Jag kommer dock fortsätta att använda namnet Burma i min text. Längre fram kan du läsa en intressant artikel om kontroversen angående vilket namn som egentligen ska användas. Denna artikel hittar du i ”Nutid,” avsnittet ”Yingluck Shinawatra blir premiärminister,” artikeln ”Myanmar protesterar över namnet Burma (26 januari 2013).”