Burmesen och regenten Abhayagamani av Chiang Mai hade dött 1768 eller 1769 och han ersattes av en ny burmes vid namn Moyagamani (Mayu-nguan) มะยุง่วน (r. 1768-1771). Den tidigare omtalade Chaikaeo av Lampang, som tjänat under Abhayagamani, fortsatte att tjäna även under Moyagamani. Chaikaeos son Kawila och Kawilas bröder från Chao Chet Ton-dynastin fortsatte att regera i Lampang.

(Chao Kawila)

Perioden 1771-1774 blev en oerhört rörig tid i Lan Na och någon egentlig enande regent fanns inte under denna period. Moyagamani utsattes också för ett revoltförsök 1771, lett av en man vid namn var Phraya Chaban พระยาจ่าบ้าน, men det första försöket misslyckades. Phraya Chaban är även känd som Phraya Wichian Prakan พระยาวิเชียรปราการ. Hans ursprungliga namn var Bunma Intharawiwat บุญมา อินทรวิวัฒน์.

Phraya Chaban allierade sig då med Kawila som lät döda ett antal burmesiska officerare i Lampang. Kawilas far Chaikaeo arresterades därför i Chiang Mai och Kawilas övriga bröder skickade ett brev där de bad Moyagamani om ursäkt för det inträffade. Phraya Chaban och Kawila ångrade dock ingenting utan skickade i stället en begäran om hjälp till kung Taksin i Ayutthaya.

En siamesisk armé marscherade norrut 1774 och burmeserna såg till att Lan Na skickade en armé för att stoppa deras framryckning. Men Lan Nas styrkor gick i stället över på siamesernas sida och hjälpte till att driva bort burmeserna från norr. Siameserna lyckades därför återerövra Chiang Mai 1775 och driva bort den burmesiska armén från Lampang och Lamphun. Chiang Saen förblev dock under burmesisk ockupation och samma år, eller året efter, beslöt sig Posuphala att försöka återerövra Chiang Mai.

Taksin skickade då en ny en siamesisk armé norrut som belägrade Chiang Mai och beordrade att staden skulle attackeras från alla sidor. Den tidigare omnämnde generalen Posuphala och Moyagamani flydde med sin garnison genom "den Vita elefantens port" och kung Taksin tågade in i Chiang Mai hyllad av folket sent 1775. Posuphala återvände till Chiang Saen. Till ny regent i Chiang Mai utsågs Phraya Chaban och Chao Kawila återvände som regent i Lampang. Efter 1776 blev Chiang Mai för alltid inlemmat i siamesernas rike, trots att burmeserna skulle göra flera försök att ändra på detta.

Som kuriosa kan nämnas att den då 33-årige Chaophraya Surasi hade fattat tycke för Kawilas syster Sri Anocha (Si Anocha) ศรีอโนชา (1750-?) under fälttågen i norr. Via ombud bad han om hennes hand vilket accepterades. Chaophraya Surasi tog sedan med sig sin blivande fru hem via Sawankhalok.

De nordliga delarna var nu oerhört härjade och hade avfolkats efter de ständiga striderna i området och själva staden Chiang Mai lämnades faktiskt öde de kommande 15-20 åren.

Chiang Mais, eller Lan Nas, rika kultur och historia är I hög grad påverkad av det burmesiska inflytandet och till viss del också av det laotiska. Chiang Mai har sin egen särart och skiljer sig en del från Thailands övriga provinser vad det gäller mat, kultur och sedvänjor. Det anses allmänt i Thailand att kvinnorna från norr är landets vackraste och att befolkningen är rikets vänligaste. 

1782 utnämndes Kawila till regent i Chiang Mai (r. 1782-1813). Wyatt anger hans regeringstid här till 1781-1816, men det finns fler förslag! Thailändska Wikipedia säger att han regerade som Phraya Chiang Mai พระยาเชียงใหม่ 1782-1802 och som kung eller Phra Chao Chiang Mai พระเจ้าเชียงใหม่ 1802-1813.