Efter Ayutthayas fall blev Burma själv hotat av en invasion från ett helt annat håll, nämligen från ett imperialistiskt Kina. Kineserna påstod att de kände sig hotade då burmeserna gick in i lao-shanområdet på gränsen till Yunnan. Kina, som lydde under Qianlong-kejsaren (Chakraphat Chianlong) จักรพรรดิเฉียนหลง (r. 11 oktober 1735-8 februari 1796), menade att landet utsattes för burmesisk aggression och 1768 skickades en armé från Yunnan in över gränsen till shanstaterna i Burma.
Andra källor talar om fyra kinesiska invasionsförsök som börjat redan i december 1765 och som fortsatte fram till 1769. Hur som helst hade Yunnanprovinsen i Kina nyligen intagits av manchuerna (chao maenchu) ชาวแมนจู och det förekom oroligheter vid gränsen mellan Burma och Yunnan. Manchuerna hade på 1600-talet besegrat Mingkejsarna och tagit över makten i Kina.
Burmesernas attack på Ayutthaya genomfördes samtidigt med krigen mot Kina och efter Ayutthayas fall skall kung Hsinbyushin ha uppmanat sina generaler att snabbt bege sig hem till Ava med sina trupper för att kämpa mot kineserna.
Burmeserna lyckades försvara sig mot kineserna, men vid ett tillfälle var kineserna bara 50 kilometer från Ava innan de blev grundligt besegrade. Att burmeserna lyckades hålla kinesernas invasionsstyrkor stången var en stor militär bedrift. Striderna försvagade dock Burma, vilket skulle få stor betydelse för siameserna i det kuvade Siam. Källorna talar om att Kina förlorade 100 000 man under de fyra invasionsförsöken och att burmeserna förlorade 20 000 man.
Kineserna inledde fredsförhandlingar med burmeserna den 13 december 1769 i Kaungton (Kongton) ก้องโตน i nuvarande norra Burma och en vapenvila undertecknades den 22 december 1769. Detta beslut hade tagits av den burmesiske generalen Maha Thihathura (Asaewunki) อะแซหวุ่นกี้ (1720-talet-1782) och den kinesiske generalen Fu Heng (Fu Hoeng) ฟู่เหิง utan att först fråga kung Hsinbyushin av Ava eller Qianlong-kejsaren.
Observera att det också förekommer namnvarianten Athi Wungyi för Maha Thihathura. I thailändska källor används namnet Asaewunki, alternativt Asae Wunki.