Modern tid - Det ökande kommunisthotet
Tiden före Laoskrisen

Jag har tidigare berättat att stora delar av Laos under historiens gång har varit under siamesiskt förmyndarskap och att thailändarna alltid har betraktat laotierna som sina kusiner. Språken thai och lao är släkt med varandra, länderna delar samma religion och sedvänjor och fram till 1893 betraktade Siam Laos som en del av ett "Stor-Siam”. Dessutom hade Laos och Kambodjas västra provinser, som Siam också hade administrerat, betraktats som buffertzoner mellan Siam och Vietnam.

Efter fransmännens erövring av Indokina och Siams förödmjukande nederlag till Frankrike 1893 fortsatte de siamesiska ledarna ändå att betrakta Laos och Kambodja på samma sätt som de alltid hade gjort. Phibuns samarbete med japanerna ska ses som ett led i målet att återupprätta det tidigare siamesiska herraväldet över de båda länderna.

Under efterkrigstiden försökte Pridi Banomyong göra Thailand till en ledande nation i Sydostasien genom Southeast Asian League. Målet var att hjälpa Laos och Kambodja i deras kamp mot kolonialmakten Frankrike. I och med Phibuns återkomst ändrades politiken och man satte i stället in alla krafter på att bekämpa kommunismens utbredning i området.

Borta var nu tankarna om att återupprätta thailändsk kontroll över delar av Laos och Kambodja. Det gällde nu i stället att försöka förhindra att Laos föll i kommunisternas händer. Det ska nämnas att Frankrike gav upp sitt protektorat över Laos den 22 oktober 1953 och erkände Laos som en självständig nation.

1954 var Thailand övertygat om att det allvarligaste hotet mot Laos kom från Kommunistkina och Nordvietnam. Den thailändska regeringen motarbetade inte ett neutralt Laos, som var vänligt inställt till Thailand och väst, men såg med stor fruktan på ett neutralt Laos med vänliga förbindelser till Moskva, Beijing och Hanoi.

För att visa sitt missnöje med den laotiska koalitionsregeringen i november 1957, som innehöll representanter från Pathet Lao, hade Thailand som tidigare nämnt stängt gränsen till Laos en kortare tid.

De laotiska fyllnadsvalen den 4 maj 1958 för att utöka nationalförsamlingen till 59 platser blev en vändpunkt i Thailands och USA:s Laospolitik. Pathet Laos parti Neo Lao Hak Xat (NLHS) hade fört en energisk och effektiv kampanj, medan de icke-kommunistiska partierna var djupt oeniga och käbblade inbördes.

Resultatet blev att kommunisterna fick hela 9 av 21 nya platser och den tidigare optimistiska tanken att Pathet Lao skulle "lugna ner sig" då de kom med i regeringssamarbetet visade sig vara felaktig. Valet blev också en triumf för Souphanouvong personligen då han fick fler röster än någon annan kandidat.

Trots att ickekommunisterna fortfarande hade en stor majoritet i nationalförsamlingen gjorde fyllnadsvalet att kommunistmotståndarna vaknade och bildade en antikommunistisk front vid namn Laofolkets samling (Lao Ruam Lao) ลาวรวมลาว som samlade de flesta icke-kommunistiska medlemmarna i nationalförsamlingen. Till ledare valdes prins Souvanna Phouma. Laofolkets samlings engelska namn var Rally of the Lao People (RLP).

En grupp yngre laotiska ämbetsmän, affärsmän och militärer var emellertid inte nöjda med de äldre politikernas arbete som de menade hade banat vägen för kommunisterna. Denna grupp, känd som de unga, bildade en egen politisk organisation som kallade sig för kommittén för försvar av de nationella intressena (khana kammakan pong kan phon prayot haeng chat) คณะกรรมการป้องกันผลประโยชน์แห่งชาติ. Organisationens franska namn, Comité pour la défense des intérêts nationaux, förkortas CDIN och denna förkortning kommer jag att använda i fortsättningen.

De unga ville utrota korruptionen bland politikerna, samtidigt som de energiskt bekämpade kommunismen. De ville framstå som ett politiskt alternativ till RLP och NLHS. En av de stora frågorna i valkampanjen hade varit just den tilltagande korruptionen i landet.

I kampen mot kommunisterna pumpade USA vid det här laget in stora summor dollar i Laos, som skulle användas till landets försvar. I jämförelse med Laos blygsamma ekonomi rörde det sig om jättesummor. Var pengarna hamnade blev det praktiskt taget omöjligt att kontrollera och ett fåtal ledande familjer passade på att berika sig. Detta hade naturligtvis gynnat NLHS.

Alla rykten om missbruk av medel från hjälpprogrammet gjorde att USA hotade med att skära av penningflödet, vilket fick till följd att regeringen föll och i augusti 1958 avgick Souvanna. En bidragande orsak till Souvannas och hans regerings fall var USA:s ovilja att stödja Laos regering och de militära styrkorna så länge det fanns kommunister i regeringen.

Souvanna ersattes av den starkt antikommunistiske Phoui Sananikone (Phui Cha-na-ni-kon) ผุย ชนะนิกร (6 september 1903-4 december 1983), som sedan lång tid varit aktiv i laotisk politik. Phoui bildade en ny regering som var klart högerinriktad och NLHS fick nu helt enkelt inte vara med i regeringen längre!

Phouis regering innehöll fyra medlemmar från CDIN, trots att de på flera punkter inte var eniga med hans inrikespolitik. Bland de fyra fanns tre höga militärer samt överste Phoumi Nosavan (Phumi Nosawan) ภูมี หน่อสวรรค์ (27 januari 1920-november 1985), som utsågs till försvarsminister. Regeringen hölls samman genom sin gemensamma antikommunistiska agenda och man visade sin hållning genom att etablera närmare förbindelser med Sydvietnam, Thailand och Taiwan.


(Phoumi Nosavan)

Att ha blivit utkastade från regeringen var en allvarlig missräkning för Pathet Lao. De hade nämligen trott att de kunde nå sina mål politiskt i stället för med vapenmakt. NLHS-medlemmarna fortsatte dock sitt arbete i nationalförsamlingen, där de gjorde allt för att misskreditera Phouis regering. De misslyckades med detta och blev i stället sakta men säkert utmanövrerade.

I början av 1959 såg det ut som om den laotiska regeringen förberedde sig på en väpnad kamp mot Vietminh och Pathet Lao. Under tiden hade man i Nordvietnam börjat förbereda sig på att återerövra Sydvietnam. För att klara detta behövde man en väg förbi den demarkationslinje som upprättats längs den 16:e breddgraden. Det var nu som embryot till Ho Chi Minh-leden (Sen Thang Hochimin) เส้นทางโฮจิมินห์ började ta form.


(Del av Ho Chi Minh-leden i Laos)

Det var i de otillgängliga bergstrakterna i den Annamitiska bergskedjan, tillhörande Laos, som nordvietnameserna började staka ut en led. I början handlade det bara om en gångstig, på vilken man kunde bära materiel och förflytta folk till och från Sydvietnam, utan att bli upptäckta. Leden kom att användas ända fram till 1975 och den byggdes efter hand ut så att den även kunde klara lastbilstrafik. Man ska dock ha klart för sig att det inte bara handlade om en enda led eller väg, utan det fanns ett helt nätverk av leder.

I januari 1959 hade Vietminh-styrkor gått över gränsen till södra Laos och ockuperat ett antal byar. Trots protester från den laotiska regeringen vägrade de att lämna landet och Nordvietnams regering kallade till förhandlingar för att lösa tvisten. Det stod klart att kommunisterna ville sätta Laos under militär press och den laotiska regeringen vände sig till FN för att få hjälp med att få bort Vietminh-styrkorna.

Samtidigt bad premiärminister Phoui nationalförsamlingen om att ge honom oinskränkt makt i ett år för att ta itu med nationens problem. Detta beviljades honom trots starkt motstånd från de nio kommunistiska medlemmarna i nationalförsamlingen.

Thailand var också oroat över hotet från Vietminh, som befann sig nära thailändskt territorium. Sarit-regeringen bad SEATO att engagera sig, men utan resultat. USA delade dock Thailands oro och höll ett vakande öga på situationens utveckling.


Stavningsvarianter;

Laofolkets samling; Lao Luam Lao.

De unga; The Young Ones.

Kommittén för försvar av de nationella intressena; Committee for the Defence of National Interests (CDNI).

Phoui Sananikone; Poui Sananikone.

Phoumi Nosavan; Poumi Nosavan.

Denna artikel senast uppdaterad: 2026-11-10, 19.16
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.