I november 2013 dömdes en politiker från Chonburi till fyra års fängelse, som därefter omvandlades till en tvåårig villkorlig fängelsedom, för att ha förolämpat kung Mongkut (!) i en radioshow 2005. Detta fick kritiker till lagen om majestätsbrott att protestera kraftfullt. Domstolen hade kommit fram till sitt beslut redan i maj, men några detaljer hade inte offentliggjorts förrän den 8 november.

Det handlade om en person som kritiserat slaveriet under kung Mongkuts regeringstid 1851-1868. Den anklagade, vars fullständiga namn inte avslöjades av domstolen, hade sagt att folk måste få leva i frihet till skillnad mot hur det varit förr under kung Mongkut, innan hans son kung Chulalongkorn avskaffade slaveriet 1905. Detta uttalande hade bedömts som förolämpande mot monarkin. Domaren sade att sådana kommentarer kunde leda till missförstånd om att landet regerats dåligt under kung Mongkut och att det inte fanns någon frihet vid denna tid.

I sin dom menade domstolen att ”förolämpning av den tidigare kungen kan påverka den nuvarande kungen” och “kung Mongkut var den nuvarande kungens farfars far”. “Folket vördar och dyrkar fortfarande kungar efter deras död,” sade domstolen och tillade; “Om en avliden kung förolämpas eller förtalas kan detta påverka människors känslor, vilket kan leda till missnöje och få återverkningar på den nationella säkerheten i riket.”

I en artikel skriven den 29 november av Suluck Lamubol (Sulak Lam-ubon) สุลักษณ์ หลำอุบล förklarade hon att thailändska historiker, som studerar landets tidigare och nuvarande monarker, var oroliga för att Högsta domstolens dom skulle påverka deras arbete. Detta eftersom tidigare monarker nu också omfattades av lagen om majestätsbrott.

(Suluck Lamubol)

Detta stod i motsatsförhållande till den tidigare allmänna uppfattningen att landets hårda majestätsbrottslagar bara omfattade den nuvarande kungen, drottningen, kronprinsen och regenten. Som tidigare omtalat kan brott mot artikel 112 (lagen om majestätsbrott) resultera i domar på 3-15 år för varje enskilt brott mot lagen.

“Tidigare har de flesta historiker och akademiker utövat självcensur i sin beskrivning av den nuvarande monarken. Den senaste domen kommer att göra alla framtida studier omöjliga oavsett om det handlar om den nuvarande eller tidigare monarker,” sade Kullada Kesboonchoo Mead (Kunlada Kesabunchu Mit) กุลลดา เกษบุญชู มี้ด, som var en statsvetare från Chulalongkornuniversitetet.

(Kullada Kesboonchoo Mead (till höger))

Kullada, som skrivit boken The Rise and Decline of Thai Absolutism, sade att domen hade en direkt påverkan på hennes eget arbete där hon studerade tidigare monarkier. Hon sade att hon fått rådet att noga kolla upp att hennes bok, som höll på att översättas till thai, höll sig inom den striktare tillämpningen av lagen.

“Naturligtvis är jag oroad, men jag tror också på att erbjuda den bildade allmänheten en annorlunda berättelse än de tidigare,” sade Kullada till University World News. Hon sade också att det blivit bekräftat att programmet för thailändska studier (Sakha Wichai Thai Sueksa) สาขาวิชาไทยศึกษา vid Chulalongkornuniversitetet hade bannlyst hennes bok, tillsammans med Somsak Jeamteerasakuls och Sutthachai Yimprasert historiska alster, som var kända som kritiskt undersökande av den thailändska monarkin.

Historieprofessorn Thongchai Winichakul kommenterade det hela med att han först ville se hur myndigheterna skulle komma att tillämpa lagen, men sade samtidigt att domen kunde öppna upp för politiskt missbruk.

“Teoretiskt och lagligt kan historisk forskning bara omfatta vissa personer och ämnen och måste presenteras på ett speciellt sätt, det vill säga på ett helgonlikt sätt, för att undgå problem,” sade han. “Det kommer inte att vara akademiskt längre. Det kommer i stället att bli propaganda för hyperrojalism, som är den förhärskande extrema konservativa ideologin som kännetecknar Thailand i dag.”

“Akademisk frihet och yttrandefrihet för media och de thailändska medborgarna är redan begränsad. Alla i samhället har inget annat val än att lära sig leva med självcensur, eller bli straffade av myndigheterna. Domen gör det hela ännu värre.”

Historikern Thikan Srinara (Thikan Sinara) ธิกานต์ ศรีนารา, från Srinakharinwirot University (Mahawitthayalai Si Nakharin Wirot) มหาวิทยาลัยศรีนครินทรวิโรฒ i Bangkok, menade att lagen måste avskaffas då den starkt begränsar den akademiska friheten, speciellt i historia och statsvetenskap.

“Domen påverkar definitivt den historiska forskningen då thailändsk politisk historia under Rattanakosinperioden [från 1782] och Rama IV [Mongkut] behöver granskas kritiskt på olika sätt,” sade han. Han tillade att det skulle bli omöjligt för historiker att undersöka historiska fakta från alla vinklar och om akademikerna inte kunde “berätta hela sanningen” skulle det i stället berättas osanningar.

Ytterligare två personer, dömda för majestätsbrott, väntade vid den här tiden på att få sina fall prövade av Högsta domstolen. Det handlade om de tidigare omtalade personerna Daranee Chanchoengsilpakul (alias Da Torpedo) och Somyot Prueksakasemsuk. Dessa två kan du läsa mera om i de tidigare artiklarna ”Da Torpedo döms för majestätsbrott (2009 och 2011),” och ”Somyot Prueksakasemsuk döms för majestätsbrott (23 januari 2013).”

Nyligen hade militären också hotat med att anmäla den frispråkige historikern Somsak Jeamteerasakul för majestätsbrott efter att han gjort några uttalanden om monarkin. Detta oroade både lokala och internationella människorättsgrupper.

Den Hongkong-baserade Asienkommissionen för mänskliga rättigheter (AHRC) (Khana Kammakan Sitthi Manut Chaon Haeng Esia) คณะกรรมการสิทธิมนุษชนแห่งเอเชีย påminde den thailändska regeringen om att Thailand skrivit under den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (Katika Rawang Prathet Wa Duai Sitthiphon Mueang Lae Sitthithang Kan Mueang) กติการะหว่างประเทศว่าด้วยสิทธิพลเมืองและสิทธิทางการเมือง, som garanterade rätten till politisk frihet och yttrandefrihet.