Ayutthaya - Konungariket Ayutthaya
Highslide JS
Bayontemplet i Angkor Thom
Krig mot Kambodja (1351-1353)

Kanske prövade kung Ramathibodi sina krafter på khmerriket redan då han var prins av U Thong. Han var i varje fall i krig med khmererna redan 1351, då han lät sin son Ramesuan leda en armé som invaderade Kambodja. Anledningen till invasionen var att se till att Kambodja förblev en siamesisk vasallstat.

Den unge prinsen visade sig dock vara en usel härförare, vilket kanske inte var så konstigt då han bara var omkring 12 år gammal! Han tillät sin armé att splittras upp i två delar, vilket resulterade i att hans förtrupper bestående av 5 000 man led ett förkrossande nederlag till khmererna.

Så här kan detta ha gått till; Den kambodjanske kungen Lampong Reachea hade under ett krigsråd föreslagit att de skulle attackera de siamesiska soldaterna utan dröjsmål, då de fortfarande var trötta efter den långa marschen från Ayutthaya. Hans egna trupper var nämligen inte lika skickliga soldater, men i god fysisk kondition.

En annan källa säger att det var Lampong Reacheas bror, prins Soriyotei (Suriyothai) สุริโยไท, som föreslagit den snabba motattacken.

Kungen kommenderade ut sina soldater från Angkor och de gick i ställning för att invänta siameserna. Styrkan bestod av kavalleri, elefanter och fotfolk.

Den siamesiska armén hade inte väntat sig att bli attackerad så tidigt och tvingades fly med stora förluster. Kambodjanerna följde inte upp sin seger utan återvände till Angkor Thom med ett krigsbyte bestående av hästar, elefanter och krigsfångar.

Nyheten om nederlaget skapade bestörtning i Ayutthaya och Ramesuans morbror, prins Borommaracha Chao (Phangua), skickades iväg med en ny armé för att hjälpa Ramesuan. Men enligt den kambodjanska krönikan var det kung Ramathibodi själv som ledde den.

Borommaracha Chao blev mer framgångsrik än Ramesuan och nådde fram till Angkor Thom i december 1351 och han inledde en långvarig belägring av staden. Kung Lampong Reachea skall ha blivit sjuk och dött under belägringen redan samma år. Ramathibodi påstås ha byggt torn lika höga som stadsmuren för att lättare kunna skjuta pilar in i staden.

Under belägringen hade två av kungens söner och kungens bror prins Soriyotei lyckats fly till Lan Xang. Men Soriyotei återvände med en kambodjansk armé, som i all hast hade samlats ihop på landsbygden, för att bryta belägringen. Men försöket lyckades inte och han fick fly igen.

Efter flera försök på att hitta en svag punkt i Angkor Thoms försvar lyckades siameserna till sist ta sig in i staden som föll efter 16 månaders belägring i april 1353. Stadens tempel och palats plundrades och befolkningen fördes iväg till Siam som slavar.

Nakhon Ratchasima (Khorat) och Chanthaburi inlemmades därefter i Ayutthaya.

Det måste dock påpekas att det faktiskt finns källor som påstår att Ramathibodi inte lyckades inta Angkor Thom 1353!

Trots att flera källor talar om att den kambodjanska tronen sedan var vakant under perioden 1353-1362 säger en källa att Ramathibodi placerade den kambodjanske kronprinsen Chau Bassat (Phra Chao Basat) พระเจ้าบาสาตร์ (r. 1353-1355) som vasall på Kambodjas tron.

(Alternativ regeringstid; 1353-1355/1356.)

Men det finns också källor som säger att Ramathibodi placerade en av sina egna söner på den kambodjanska tronen (med samma namn som ovan). Dessutom skall han ha lämnat kvar två av sina bröder med en 10 000 man stark garnison för att hjälpa sonen.

Sonen dog sedan 1355 och efterträddes av den ena brodern. Men han dog i sin tur av kolera efter endast tre månader och bror nummer två tog över och regerade fram till 1357.

Men man skall ha klart för sig att de kambodjanska kungarnas namn, titlar, regeringstider och ordningsföljd varierar väldigt mycket beroende på källan.

Chau Bassat efterträddes sedan av sin bror Phra Chao Ba-at พระเจ้าบาอาจ (r. 1355-1357).

Chau Bassat efterträddes av Phra Chao Dombong Pisei พระเจ้าดมบองปีเส๊ย (r. 1357). Den sistnämnde skall bara ha regerat en månad.

1357 genomförde den tidigare bortjagade prins Soriyotei en överraskande attack på Angkor och kung Pisei försvann och lät inte höra från sig igen. Därefter blev prins Soriyotei krönt till kung Soryavong (Phra Si Suriyowong) พระศรีสุริโยวงษ์ (r. 1357-1363).

(Alternativ regeringstid; 1357-1366.)

Soryavong fick sedan utkämpa en rad sporadiska krig innan han kunde förena de kambodjanska provinserna och driva tillbaka siameserna till Khorat och Prachinburi.

Det finns källor som berättar om strider mellan en siamesisk guvernör och en kambodjansk guvernör vars provinser låg vid havet.

Den siamesiska guvernören skall ha tagit 100 fångar från den kambodjanska provinsen, vilket fick den kambodjanske guvernören att hämnas genom att röva bort folk från Siam.

Då svarade den siamesiske guvernören med att mobilisera en 2 000 man stark armé, vilket fick kung Soryavong av Kambodja att samla en armé på hela 50 000 man.

Denna armé besegrade därefter den siamesiska armén och erövrade provinserna Rayong, Chanthaburi och Mongkol Borei (Mongkhonburi) มงคลบุรี. Segrarna tog med sig 8 000 familjer till Kambodja.

Då kung Ramathibodi fick höra talas om detta mobiliserades en armé som gick till motanfall. Den siamesiske kungen tog sig runt den kambodjanska flanken med sin armé och kambodjanerna retirerade. Kung Soryavong samlade då ihop en större armé och gick till motattack.

Siameserna, som var numerärt underlägsna, retirerade mot sin egen gräns där de letade efter en lämplig plats att slå läger. Men kambodjanerna var dem tätt i hälarna och gav dem ingen chans att ens stanna upp för att äta och lyckades också hinna i fatt en stor del av armén som fördes som fångar till Kambodja. Efter detta var det lugnt i flera år mellan de båda rikena.

I norr kan Ramathibodis norra flank ha säkrats genom någon slags personlig pakt, eller allians, med kung Lithai av Sukhothai, vilket gav de båda kungarna möjlighet att stärka sina riken utan störande krig med varandra.

En källa talar om en militär expedition mot Sukhothai 1354 som erövrade Chai Nat. Staden hade dock återlämnats efter eftergifter från Sukhothais sida.

Soryavong efterträddes av kung Borom Reachea I (Phra Borommarama) พระบรมรามา (r. 1363-1373), Thomma Saok (Phra Thamma Sokrat) พระธรรมาโศกราช (r. 1373-1393). Därefter talas det om en fem månader lång siamesisk invasion 1393.

(Alternativ regeringstid för Borom Reachea I; 1363-1373, 1366-1370, 1373-1433, 1425-1429!?. Thomma Saok; 1370-1373, 1373-1393, 1429-??!.)

Därefter kommer In Reachea (Phra Intharacha) พระอินทราชา (r. 1394-cirka 1421), alias Phaya Phraek พญาแพรก eller Phraya Phraek พระยาแพรก.

Under en stor del av In Reacheas regeringstid regerade också Barom Reachea II (Phra Borommaracha 2) พระบรมราชาที่ 2 (r. 1405-1431). Han blir senare känd som kung Ponhea Yat (Chaophraya Yat) เจ้าพระยาญาติ (r. 1431-1463), efter att ha valt bort Angkor som sin huvudstad.

(Alternativ regeringstid; 1389-1404, 1393-1463, 1405-1463, cirka 1421-1463, 1421-1467, 1432-1462, 1432-1463, 1432-?)

Längre fram i artikeln ”Krigen mot Kambodja och Angkors fall (1431)” kan du läsa mera om Ponhea Yat.


Stavningsvarianter;

Soriyotei; Sauryotey, Soryotei, Soryiotei, Suriyotei.

Chau Bassat; Basath, Intaburi?, Phra Basat พระบาสาต, Phra Chao Pasat พระเจ้าปาสัตร, Phra Chao Phasat (felaktigt), Prea-chau-bassat, Phra Ba Krabat พระบากระษัตร.

Phra Chao Ba-at; Baat, Phra Ba-at พระบาอาต, Phra Ba-at พระบาอัฐ, Phra Chao Pa-at พระเจ้าปาอัศ.

Phra Chao Dombong Pisei; Phra Chao Kadombong พระเจ้ากะดมบอง, Phra Chao Kadommabongsi, Phra Kadombong Phisi พระกฎุมบงพิสี, Pisey.

Soryavong; Srei-Sauryovongs, Srei Soriyovong, Srey-Saryovongs.

Mongkol Borei; Mongkol-borey, Mongkhol Bourei, Monkhol Bourei, Mongkol Bourei.

Borom Reachea I; Barom Reameathibtei, Borommarama (personnamn), Borommarama Thibodi บรมรามาธิบดี, Borom Reachea, Barom Reamea, Damkhat (Khamkhat) คำขัด, Phra Borom Ramathibodi, Phra Borommaracha I พระบรมราชาที่ 1, Phra Borommaracha Ramathibodi I พระบรมราชารามาธิบดีที่ 1.

Thomma Saok; Dhammasoka, Dharmasoka, Dharmasokaraja, Kaeo Fa แก้วฟ้า, Kodom Bong, Phra Chao Thamma Sokrat พระเจ้าธรรมาโศกราช, Thamma Sokaraj, Thoma Saok, Thomma Saok Reach, Thommo-Soccarach, Thommo-Soccorach.

In Reachea; Indaraja, Pnhea Prek (personnamn).

Barom Reachea II; Barom Reachea II, Borommaracha II บรมราชาที่ ๒, Borommoracha II, Phra Borommaracha.

Ponhea Yat; Chao Phaya Yat เจ้าพญายาต, Chaophraya Yat พระบรมราชาเจ้าพระยาญาติ, Chaophraya Yat เจ้าพระยาญาติ, Chao Ponhea Yat, Gam Yat, Phrabat Phaya Yat พระบาทพญาญาติ, Po-ea Yat, Ponha Yat, Ponhea-Yat, Ponhéa-Yeat, Ponthea Yat, Preah Ponhea Yat, Punnhea Yat, Soriyopor I, Soryopor, Srey-Souryopear, Sri Suriyo Phawong.

Denna artikel senast uppdaterad: 2017-08-16, 07.39
Följ oss:
Som prenumerant på uppdateringar kommer du att få löpande information från thailandshistoria.se om nya artiklar och sektioner på vår hemsida, samt annan thairelaterad information som kan vara intressant från utomstående källor.

I våra utskick finns länkar du enkelt klickar på för att avsluta prenumerationen på uppdateringar på thailandshistoria.se.

Genom att klicka på "Prenumerera" accepteras dessa villkor och prenumeration till
påbörjas.