Kung Tabinshwehti hade deprimerad återvänt till Burma 1549 efter den misslyckade belägringen av Ayutthaya. Han hade dessutom hamnat i ”dåligt sällskap.” En portugis vid namn Diogo Soares ดิโอโก้ โซอารืช hade lockat honom att dricka alldeles för mycket starka drycker och snart blev han helt oduglig som regent. En monprins vid namn Smim Htaw (Saming Tho) สมิงธอ, som var en bror till den tidigare kungen Takayutpi, revolterade 1549. Tabinshwehti gav sin svåger Bayinnaung uppdraget att ta itu med honom. Lägg dock märke till att det finns källor som säger att Tabinshwehti och Bayinnaung var halvbröder.

Då Bayinnaung var ute och jagade Smim Htaw blev Tabinshwehti plötsligt lönnmördad den 30 april 1550 av en annan monprins och nära rådgivare. Denne monprins lät därefter utropa sig till kung Smim Sawhtut av Pegu (Samin So-thut) สมินสอธุท (r. mitten av juni 1550-augusti 1550).

Den jagade Smim Htaw hade samlat en armé som besegrade Smim Sawhtut nära Pegu. Han lät också halshugga Smim Sawhtut och utropade sig själv till kung Smim Htaw (r. augusti 1550-12 mars 1552). Hans självständiga monrike och hans karriär blev kort då Bayinnaung lyckades störta honom. Smim Htaw flydde, men efter ett år på flykt lyckades man fånga honom. Han fördes till Pegu där han blev avrättad den 27 mars 1553. Detta fick till följd att även andra monregenter kapitulerade, men Bayinnaung kunde ändå inte förhindra att Burma återigen splittrades i flera småstater.

Bayinnaung, som blev till kung Bayinnaung Kyawhtin Nawrahta (Burengnong Kayodin Nora-tha) บุเรงนองกะยอดินนรธา (r. 30 april 1550-10 oktober 1581), från Toungoodynastin fick kämpa för att behålla tronen och tvingades slå ner flera uppror bland den tidigare kungens släktingar och bland monpartisaner. Bayinnaung var född den 16 januari 1516 och dog 65 år gammal den 10 oktober 1581.

Bayinnaung är i Thailand även känd som Segraren i tio riktningar (Phra Chao Chana Sip Thit) พระเจ้าชนะสิบทิศ och liksom sin föregångare valde även han Pegu till huvudstad. Som kuriosa kan nämnas att tailegenden påstår att Bayinnaung hade en svart tunga.

Bayinnaung visade sig vara bättre organiserad och mera aggressiv än Tabinshwehti hade varit. Hans väldisciplinerade stora armé, som skickades mot shanfolkets Ava 1554, hade inga större svårigheter att kuva övre Burma och intog Ava 1555. Han hade återigen fått kontroll över större delen av Burma 1555, vilket omfattade Toungoo, Prome, Pegu och Ava. Efter att ha kuvat Manipur (Manipura) มณีปุระ i nuvarande Indien fortsatte han österut med en kampanj mot shanstaterna i slutet av 1550-talet och Hsenwi och Kengtung blev vasallstater.

Dessa erövringar gav honom inte bara ära. Förutom värdefull tribut och tvångskommenderad arbetskraft fick han en strategisk position vid taivärldens norra flank som satte ytterligare press på Ayutthaya.