Under lördagsnatten den 27 juni 2009 framförde UDD-ledaren Veera Musikapong en idé om att starta en massrörelse för att lämna in en ansökan om kunglig nåd för Thaksin. Detta utan att konsultera de andra UDD-ledarna. UDD-ledaren Surachai Danwattananusorn (Surachai Danwatthananuson) สุรชัย ด่านวัฒนานุสรณ์ (24 december 1942-försvunnen december 2018) från Nakhon Si Thammarat, som också är känd under sitt tidigare namn Surachai Sae Dan (Surachai Saedan) สุรชัย แซ่ด่าน, motsatte sig idén.  

(Surachai Danwattananusorn)

Han menade nämligen att detta skulle vara ett indirekt erkännande om att Thaksin var skyldig! Surachai sade sig ha blivit mållös då han sittande på scenen hörde Veera framföra sin idé, samtidigt som han väntade på sin tur att tala. Surachai kommer du att läsa betydligt mera om längre fram. Se även den kommande artikeln ”Surachai Danwattananusorn döms för majestätsbrott (28 februari 2011).”

Surachai förklarade att en ansökan om kunglig nåd för Thaksin inte kunde göras på detta sätt. Kunglig nåd kunde bara ges till redan fängslade personer som erkänt sin skuld och tillbringat en tid i fängelse. Detta borde Veera ha förstått, menade Surachai. En amnesti däremot kunde sökas genom parlamentet. Han fortsatte att säga att en kampanj för att samla underskrifter för kunglig nåd också kunde tolkas som ett försök att sätta otillbörlig press på kung Bhumibol. Han sade att han tänkte försöka övertala Veera och andra UDD-ledare att omvärdera sitt beslut.

Justitieminister Peerapan Saleerathawipak (Phiraphan Saliratthawiphak) พีระพันธุ์ สาลีรัฐวิภาค (21 februari 1959-) kommenterade måndagen den 29 juni planerna om ansökan om kunglig nåd. Han konstaterade att något liknande aldrig förekommit tidigare och att praxis var att en redan fängslad person eller anhöriga till den fängslade ansökte om detta.

(Peerapan Saleerathawipak)

Tisdagen den 30 juni sade Noppadon Pattama att Thaksin inte tänkte försöka stoppa sina anhängare att samla underskrifter för en kunglig nåd. Samtidigt avfärdade Noppadon rykten om att Thaksin bodde i Hongkong och berättade att han fortfarande bodde kvar i Förenade Arabemiraten. 

Noppadon menade att Thaksins telefonsamtal under senare tid varit konstruktiva och inte avsedda att skapa ytterligare oro i landet. Thaksin kom i stället med goda råd om hur landets ekonomiska problem kunde lösas. Han föreslog därför att premiärminister Abhisit kunde ringa till Thaksin och be om ekonomiska råd.

Onsdagen den 1 juli meddelade Veera att insamlingen av underskrifter för Thaksins nådeansökan skulle påbörjas under torsdagen. Skulle UDD misslyckas med att samla in en miljon underskrifter skulle man upphöra med kampanjen. Samma dag sade UDD-ledaren Kwanchai Praipana, i en radioutsändning från Udon Thani, att han skulle resa till Dubai på kvällen för att träffa Thaksin.

En man vid riksåklagarämbetet, Sirisak Tiyapan (Sirisak Thiyaphan) ศิริศักดิ์ ทิยาพันธ์, lät meddela att man inte kunde göra något åt Kwanchais planerade resa. Sirisak sade att polisen och utrikesministeriet skulle försöka ta reda på Thaksins exakta adress så att man kunde vidta åtgärder för att försöka få honom utlämnad. Samtidigt medgav Sirisak att detta kunde bli svårt då det inte fanns något formellt utlämningsavtal mellan Thailand Förenade Arabemiraten. Riksåklagarämbetet hade tidigare skrivit till myndigheterna i Förenade Arabemiraten och bett dem samarbeta för att kunna få Thaksin utlämnad. 

På lördagsmorgonen den 4 juli sade utrikesministerns medarbetare Panit Wikitset att Förenade Arabemiraten undersökt och kommit fram till att Thaksin Shinawatra inte hade besökt eller bott i Dubai! Panit sade att det var möjligt att Thaksin hade rest under ett annat namn då han besökte landet.

Måndagen den 6 juli berättade biträdande inrikesminister Thaworn Senniam att Thaksin med knapp marginal lyckats fly från Kuala Lumpur กัวลาลัมเปอร์, innan han skulle ha blivit arresterad. Han hade lyckats lämna Shangri-la Hotel โรงแรมแชงกรี-ลา i Kuala Lumpur innan polisen hann dit.

Thaworn berättade att de malajiska myndigheterna hade samarbetat med Thailand och att man planerat att arrestera Thaksin, då de fått vetskap om att han befann sig i Kuala Lumpur. Enligt Thaworn hade Thaksin mellanlandat i Malaysia lördagen den 4 juli för att tanka och att han sedan lämnade landet under söndagen med destination Fijiöarna (Prathet Fichi) ประเทศฟิจิ.  

Mom Ratchawong Sukhumbhand Paribatra, som blivit Bangkoks guvernör den 11 januari 2009, uttalade sig under tisdagen om UDD:s planer om att fira Thaksins 60-års födelsedag på Sanam Luang den 26 juli. Han förklarade att detta inte skulle tillåtas under några som helst omständigheter.  

"Lagen är tydlig med att Sanam Luang endast kan användas för kungliga och statliga ceremonier, regeringsaktiviteter och viktiga kulturella högtidligheter," sade guvernören. Skulle rödskjortorna ändå välja att använda Sanam Luang, som mötesplats för att fira Thaksins födelsedag, hotade han med rättsliga åtgärder. Sukhumbhand, som var medlem i Demokratiska partiet, var noga med att påpeka att han inte agerade politiskt utan bara utförde sin plikt som guvernör.

En del rödskjortor ville emellertid trotsa uppmaningen och fortsätta med planerna om att fira födelsedagen på Sanam Luang. Enligt Noppadon Pattama hade Thaksin dock ringt och undanbett sig detta, då valet av plats inte var lämplig, men han hade tackat sina anhängare för omtanken. En opinionsundersökning hade också visat att 81 procent av de tillfrågade motsatte sig planerna om ett födelsedagsparty för Thaksin på Sanam Luang.

Måndagen den 17 augusti höll UDD ännu ett massmöte på Sanam Luang. Tiotusentals rödklädda supportrar mottog som så många gånger tidigare ett telefonsamtal från Thaksin. Samtalet sades komma från Dubai.

Under måndagen överlämnades också den ovan omtalade begäran om kunglig nåd för Thaksin till kontoret för hans majestäts privatsekreterare (samnak ratchalekkha thikan) สำนักราชเลขาธิการ, tillhörande det kungliga palatset (Grand Palace). Rödskjortorna bar på 500 lådor som påstods innehålla 3,5 miljoner underskrifter, som samlats in företrädesvis i nordöstra och norra Thailand. Enligt gängse regler skulle palatset sedan lämna över begäran till justitieministeriet.

(Lojala anhängare till Thaksin)

En del iakttagare påstod att UDD och även Thaksin själv var fullt medvetna om att en begäran om kunglig nåd hade små chanser att gå igenom. Det egentliga målet bakom kampanjen skulle i stället ha varit att öka på Thaksins popularitet och att ge UDD ett bra utgångsläge i de fortsatta försöken att störta Abhisits regim.

Måndagen den 24 augusti berättade justitieministeriets talesman Tharit Pengdit (Tharit Phengdit) ธาริต เพ็งดิษฐ์ (5 augusti 1958-) att UDD:s begäran skulle mottas av justitieministeriet under tisdagen. Justitieministeriet skulle därefter undersöka om begäran uppfyllde de formella kraven, vilket kunde ta lång tid enligt justitieministeriet.

(Tharit Pengdit)

Onsdagen den 20 januari 2010 lämnade rödskjortorna över ett brev till hans majestäts privatsekreterares kontor där man bad om en rapport om hur ärendet med kunglig nåd för Thaksin fortlöpte. "Det har nu gått mer än fem månader utan något synligt resultat," sade Nattawut Saikua.

Med facit i hand skulle det visa sig att tiden gick och att det aldrig kom något besked om kunglig nåd för Thaksin.